Halkig nerförsbacke

 

Kom precis innanför dörren, hade handlat lite saker på Statoil.

Jag är så himla slarvig det här med att ta ut soporna.. fyyy. Men hursom, så tog jag ut båda soporna och efter det bestämde jag mig för att ta en liten promenad ner till Statoil. Trots att det snöade, ville jag ut och få lite frisk luft. När jag kom till backen som går nedåt, kände man direkt av hur farligt halt det var, så jag bestämde mig för att gå på kanten av vägen istället. Men även där var det halt, men inte lika.
Kunde inte sluta få tankar som: ”tänk om någon har snubblat och gjort illa sig här? Men gud..”
När jag snart var halvvägs, såg jag en kvinna ute med sin hund, på väg mot mitt håll.
Hon skulle snart korsa mig, så jag tog lite mod till mig och sa till henne ”var försiktig på den vägen uppåt, det är jätte halt..” hon tackade mig för varningen, och så fortsatte jag framåt i försiktig snigelfart.
Jag kom fram vid Statoil byggnaden, men då började mina ögon tåra sig och svida som tusan! Det var omöjligt att se något, tror det var dem stora snöflingorna som hade orsakat det, och kylan. Har man så känsliga ögon som mig så måste man t.om vara försiktig med smink på. (det hade jag inte nu)
När jag kom in så tog jag av mig vantarna och gnuggade mina ögon, och när jag såg något igen så gick jag fram mot smörgåsdisken och plockade det jag skulle ha. En Baguette, Sandwich och köttbullar. Betalade och gick ut till det snöiga vädret igen. Upp på samma väg, och upp på samma kant. Men när jag hade nästan nått toppen av backen så snubblade jag bakåt med rumpan före…aj aj…
Den gör fortfarande ont och är öm 😦
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s